Foppa i tårar här kommer foppas tal: Slutar – efter löfte till flickvännen: ”Jag har lovat henne att inte riskera min hälsa mer” DENVER. Foten höll inte den här gången heller. Och då satte flickvännen Nicole Nordin ner – foten. Det var efter ett långt samtal med henne morgonen efter matchen mot Nashville som Peter Forsberg, 37, tog beslutet att en gång för alla lägga av med hockeyn. – Jag har lovat henne att inte riskera min hälsa mer och när jag inte kan försvara mig på isen känner jag att det får vara nog, säger han under ett känslosamt farväl till hockeyvärlden. Det är en mycket tagen och emotionell Peter Forsberg som möter det jättelika mediauppbåd som samlats i Pepsi Center för att höra honom meddela att han snörat av sig skridskorna för sista gången. Rösten brister flera gånger, ögonen tåras och han får göra flera uppehåll i sitt anförande. Att tvingas sluta med något man älskar så mycket är inte lätt. Slut – för gott Men hans egen fot satte åter stopp för superstjärnan från Ö-vik – och den här gången för gott. – Jag har inte haft särskilt ont, men den har inte passat i skridskon. Så fort det blivit blött har foten börjat halka omkring igen, trots att jag haft det nya skyddet i och då börjar jag tveka och funderar om jag verkligen ska åka in i sarghörnen och bröta. Det går inte. Dessutom har jag börjat känna av ljumskarna redan, säger han. Funderade efter Nashville-matchen Han började fundera på att avbryta comeback-försöket redan efter den – som han själv tycker – misslyckade matchen mot Nashville , men det var först när han på söndagsmorgonen hade ett samtal med flickvännen Nicole Nordin funderingarna växte till ett beslut. – Det gick rätt snabbt. Vi diskuterade en timme, sedan hade jag bestämt mig för att sluta. Därefter körde jag hem till general managern Greg Sherman och berättade att det inte skulle bli något, säger han. – Jag har lovat Nicole att inte riskera min hälsa mer och när jag känner att jag inte kan försvara mig själv på isen får det vara nog. Nicole sitter intill på podiet och ser själv rätt så tagen ut när fästmannens gång på gång brister. – Jag visste att det skulle bli känslosamt, det är ju ett väldigt stort steg för honom att sluta med hockeyn, men det är klart att det är jobbigt att sitta här och se honom så ledsen, säger hon till Sportbladet. – Men jag är glad att beslutet är taget, nu är det dags att gå vidare. Jag tror att allting kommer att bli bra. Peter, som kommer att hyllas av Avalanche vid en särskild Foppa-ceremoni i framtiden, säger att han inte ångrar att han iscensatte ännu ett comebackförsök – trots att det bara blev två matcher långt. – Just för tillfället känns det jättejobbigt att jag kom tillbaka och jag kommer väl att få en del kritik i tidningarna, men samtidigt känns det för mig personligen jättebra att jag spelat de här två matcherna och fått veta att nä, det funkar liksom inte. ”Tungt just nu” Är det ändå bittert att du måste sluta på grund av den här foten? – Ja, det känns tungt just nu förstås. Jag hade önskat att jag fått sluta på mina egna villkor. Men det går över. Jag får ändå vara glad att problemen inte startade tidigare. De kunde ju faktiskt börjat redan när jag var 24–25, men jag fick ha en bra karriär fram till 30. Jag fick vinna VM och OS och två Stanley Cup. Det är jag oerhört tacksam för. Om du vetat vad som väntat, hade du fortsatt kämpa när de här problemen först dök upp? – Nej, om jag förstått vilket strul det skulle bli hade jag lagt av redan för åtta år sedan, helt klart. Men då trodde jag verkligen att det här skulle lösa sig. Känns det inte surt att alla som gnällt får rätt till sist? – Nä, om du tänker på såna som Boork och Wikegård får dom väl ha rätt då. Ingen av dem har vetat hur jag känt mig eller hur foten sett ut. De har ju inte ens sett mig på is i år, så de har inte kunnat ha en aning om det skulle funka eller inte. Det här handlade inte heller om att jag skulle visa kritikerna att de hade fel, jag ville bara komma tillbaka och spela bra hockey. Säger Foppa. Sedan är den sista stora presskonferens vår allra störste hockeystjärna hållit slut. Foppa om... ...att få göra ett sista, grundligt försök: – Jag har ju gått ner på sådan nivå att jag tränat med B- och A-juniorerna hemma och det är inte världens roligaste grej, dom lär ju undra vad man är för en och vad man håller på med. Men det kändes bra när jag åkte över och jag tycker inte att jag direkt gjort bort mig i matcherna jag spelat. Men just när det blir så att jag inte vill åka först in i hörnen för att jag tror att jag kan ramla, då kan jag inte hålla på och lira mer. Jag har harvat såpass länge med de här problemen att jag inte orkar hålla på med dem längre. ...hur han hopppas att fansen i Denver och Sverige ska minnas honom: – Nuförtiden har väl folk mest hört om den här foten, men om man ser till hur jag spelade innan jag var 30 hoppas jag att ingen som såg mig gick ifrån arenan och sa att den där Foppa, han sket fullständigt i hur det gick idag. Så var det aldrig, jag försökte alltid mitt bästa för att lagen jag lirade med skulle vinna. ...hälsningen till de som stöttat honom i comeback-försöken: – Jag vill bara tacka alla som stått ut med mig de senaste åren, höll jag på att säga. Jag förstår de som tycker att jag försökt för många gånger och borde lagt av för länge sen. Men jag är tacksam mot alla fanns, när jag är hemma är det aldrig någon som säger ett ont ord, alla bara positiva och jag uppskattar verkligen det. ...sitt starkaste minne från karriären: – Jag har otroligt många fina minnen, men OS-guldet i Turin känns väldigt speciellt eftersom jag hade haft de här problemen ett tag och ändå fick vara med och vinna något stort igen, tillsammans med andra i ett riktigt bra lag. Det var otroligt skönt. och här kommer hans berömda os mål i lillehammer 94:    ///alle